En av de allra vanligaste cancertyperna i Sverige är just prostatacancer. Den kan drabba män i alla åldrar men det är allra vanligast att drabbas när man är äldre än 60 år. Symtomen varierar och ibland har man inga symtom alls. Det är med andra ord inte helt enkelt att veta om man har drabbats. Det finns dock prover och undersökningar man kan göra för att få ett hum om man är drabbad eller inte. En del av de symtom som visar sig vid prostatacancer kan också dyka upp vid en helt ofarlig prostataförstoring. Överlag kan man säga att prostatacancer är dödligt, men ju tidigare man kan upptäcka den, desto bättre chans har man att överleva.
Få sitt sjukdomsbesked
Det är aldrig roligt att få veta att man är sjuk och att få veta att man kan dö av sin sjukdom är ofta än värre. Det är lätt att bli chockad och många gånger kan det vara skönt att ha med sig en närstående till läkaren när man får sitt besked. Då behöver man inte hålla reda på allt själv. En positiv sak är dock att prostatacancer ofta går att behandla. Man kan antingen opereras, medicineras eller få strålning mot cancer. I många fall försvinner den helt, och i andra kan man minska cancerns möjlighet att sprida sig eller växa.
Att planera en begravning
Prostatacancer är en sjukdom som kan leda till döden och en del tror att livet är över när de får diagnosen. Så är dock inte fallet. Man behöver inte börja planera sin begravning med en gång. För den som vill är det dock fullt möjligt. Även om man inte är sjuk kan man med fördel tänka lite på hur man vill ha allt den dagen man avlider. Genom att kontakta en begravningsbyrå i Västerås kan man få hjälp med det mesta som rör begravningar. Man kan till exempel få hjälp med att skriva ett testamente, med att prata om allt kring begravningen med mera. Även anhöriga kan få bra stöd av begravningsbyrån.
Anhöriga
Ofta är det inte bara den drabbade som mår dåligt när ett besked om cancer dyker upp mitt i livet. Även de anhöriga kan drabbas mer eller mindre hårt. Det uppstår ofta en hel del frågetecken och man kan känna sig osäker på hur man ska resonera, tänka och känna. Det kan också vara svårt att umgås och tala med den sjuke på samma sätt som innan. Saker kan kännas fel och det kan uppstå bråk. För anhöriga kan det ofta vara ett stöd att blanda in utomstående personer som är kunniga på området. Det behöver inte vara läkare utan det kan också vara kuratorer, präster eller andra som det känns bra att tala med.
