Prostatacancer. Hur kommer det sig att så många män inte vågar prata om denna åkomma? Kan det tänkas bero på att det påverkar “kronjuvelerna” – själva kärnan i vad som för många representerar deras manlighet? Det är svårt att säga. 2600 män dör av prostatacancer varje år. Det är ett betydande antal som inte går att (eller bör) bortses ifrån. Det är inte heller något att skämmas över. Cancer, i dess olika former, kan drabba vem som helst. Vi behöver stödja varandra genom dessa svårigheter och lyfta bort stigmatiseringen helt och hållet. Mustaschkampen är ett viktigt led i detta arbete, tycker många. Journalister, läkare, lekmän. Alla håller med, fastän vissa drabbade fortsätter skämmas i det tysta, vilket är så väldigt onödigt.
Cancer kan komma som en chock och påverka livet på många områden. Kanske blir man så illa tvungen att vara hemma från jobbet vilket i sin tur kan påverka ens privatekonomi negativt. Om man har en bra försäkring och/eller en partner som tjänar tillräckligt bra för att kompensera för detta kan man klara sig ganska smärtfritt genom episoden. Det är ju inte alltid så lätt att få allting att gå ihop och ibland är ett lån det smartaste man kan göra. Ofta blir man ju återställd – helt återställd till och med – och då kan man betala tillbaka lånet omgående. Det är bra att det finns låneinstitut som detta som kan rädda en när saker och ting blir svåra och livet inte är rättvist.
Mustaschkampen och andra initiativ såsom exempelvis rosa bandet gör mycket för att medvetandegöra de svårigheter som tyvärr många går igenom både i Sverige och i världen i stort. Vi måste hjälpas åt för att dessa människor ska få ha det så bra som möjligt. Kanske är det dags för dig att odla en mustasch i detta syfte? Det skadar ju inte att det dessutom är coolt och rejält snyggt. Mustacher hade sin storhetstid för en lång, lång tid sedan och det har blivit dags för dem att göra en revansch i vår samtid.
Slut upp i mustaschkampen och dra ditt strå till stacken. Det är aldrig försent att gå ihop med andra och arbeta för att göra världen till en bättre plats. Det finaste vi har är hoppet och varandra. Tillsammans kan vi skapa en vänligare värld där cancerpatienter – i detta fall prostatacancerpatienter – inte längre behöver skämmas. Vi borde ha en nollvision likt den i trafiken, där vi kan gå från dessa 2600 döda per år till 0. Det vore verkligen något att fira och vem vet – kanske är den dagen närmare än vi tror. Låt oss hålla tummarna och hålla mustascherna snygga tills dess.
